Jag vägrar köpa presenter till min 8-årings födelsedag!

Nämen hej på dej du!
Vad roligt att just du valde att klicka in här idag.

Trodde du verkligen, på fullaste allvar, att jag vägrar köpa en present till min 8-årings födelsedag?

Självklart inte! Men nu när jag har din uppmärksamhet kan du ju lika gärna fortsätta läsa ;-)

Storasyster har i går fyllt 8 år (samma dag som Zlatan, men det struntar hon högaktningsfullt i).

På hennes önskelista inför dagen:
I.N.G.E.N.T.I.N.G!

Den enkla vägen ut hade självklart varit att faktiskt säga; - Okej, perfekt. Ska vi skippa tårtan också? Du kommer säkert på något till 9-årsdagen. Det är lugnt. Vi förstår.

Men materialistiska (svårt ord) som vi ändå är kring högtider vill vi gärna köpa något. Något användbart. Något hon kan ha glädje av länge. Med "vi" menar jag min kära fru och jag. Hon är ju ändå bara 8 år (inte min fru. Hon är myyyycket äldre). Vi vill helt enkelt att hon ska känna sig mer än speciell på sin födelsedag - i "I-landsmått" mätt - än alla andra dagar. Så klart. Pussar, kramar, hejarop, klappar på axeln, leenden och alla andra immateriella (också svårt ord. Många svåra ord idag) saker får hon i överflöd resten av året. På födelsedagen krävs något extra. I alla fall när man blir 8 år. Om du har någon som står dig mycket nära tror jag att du förstår vad jag menar. Oavsett om du är 8 år eller äldre.

Hanteringen av att hon inte önskade sig någonting  blev för oss märklig. Sista veckan innan födelsedagen börjar paniken infinna sig på riktigt. Vi har ingenting! Nada! Zip! Rien! Nischts!

Vi försöker med att ta med henne till ett ett köpcentrum där vi ställer frågan: - vilken affär vill DU gå i?
Hon kontrar med: - menar ni som jag vill TITTA i eller som jag kanske vill HA något i?

Vad är skillnaden? (Du är 8 år. Kolla ut nåt du vill ha och se om vi är tillräckligt desperata att köpa! Sluta ställa frågor...)

Jo det visar sig att leksaksaffärer är roliga att titta i men att det absolut inte finns något där hon vill ha. Vi gick till Panduro, Clas Olsson, nån klädaffär en glittrig affär och några till. NADA!

Det går så långt att vi börjar märka ord. Hon säger exempelvis; - Ohh titta vilken fin blå ballong.

Vi hugger direkt; - Tycker du om ballonger? Blåa saker? Är det något du kan tänka dig? Är det nåt som flyger som är intressant? Något som har ett snöre man kan hålla i?  Helium (finns på Teknikmagasinet)? Luft?

Men önskelistan kvarstår.

Dagarna mot födelsedagen närmar sig med stormsteg nu. Det är bara någon ynka dag kvar.

Vi känner oss som usla föräldrar. Vi måste ju kunna komma på NÅGOT!

Pressen ökar ÄNNU mer.
Märkliga saker börja hända. Fantasin bryter sig helt plötsligt loss. Vi får idéer. Vi arbetar under press! Vinden vänder!

Tiden är nu mycket knapp. Vi har en skarp dead line. En 8-åring SKA ha en schysst födelsedag! Så ÄR det bara!

Kvällen innan inhandlas grejor. På morgonen innan vi väcker henne slås grejor in. En specialfrukost med plättar, nutella, ett gott te och annat gott dukas upp tillsammans med vacker dekoration (man har ju restaurangutbildning).

Spänningen stiger! Sången ljuder!

Det blir succé!

Senare på dagen när vi spelat lite basket med hennes nya svart/lila basketboll sätter hon sig ner och vilar;

- Pappa?! Jag önskade ju mig ingenting....

- Jaaaaa?? (Shit vad kommer nu?)

- ...och jag fick ju massor med grejor.

- jaaaaaaaaaaaaa.....

- TACK!

The end (of a successful birthday)

Kram

Ludde