Vissa lappar bara bilar som verkar ha råd att betala

Du vet när man har parkerat bilen och sedan finns det en reklamlapp på vindrutan. Man tar bort den helt ointressanta lappen och tvingas ha den i bilen eftersom man inte vill skräpa ner hela parkeringen.

I-landsproblem, javisst, men ändå. Irriterande. Ska jag behöva sätta upp en "Ingen reklam tack"-skylt på bilen också för att slippa dessa? Hmm det kanske man SKA göra. IKEAS färdigskrivna kanske - Ingen reklam tack, men gärna IKEA-katalogen....


Hur som helst. För någon vecka sedan skulle jag handla på Coop på Värmdö Marknad. Jag ställer min bil, ställer in P-skivan och går ur. Då ser jag "en sån" som lappar bilar med reklam.

Han är några bilar bort. Jag hojtar till honom:
- Hej! Duuuuu, du behöver inte lappa min. Tack!

Han kommer närmare.

Han granskar mig från topp till tå, tittar på min bil och säger med en finurlig ton:
- Näää, det är lugnt. Jag lappar bara de bilar som verkar ha råd....

Smack! In my face!

Tack för den Värmdö Biltvätt!

Rätt som det är dyker jag upp med min guldiga KIA någon dag ändå. När jag har tillräckligt många slantar i min spargris. Vänta bara ;-)


Ludde

En stol och kaffe

Det är är min stol. Min stol när jag får en stund över då jag tar min favorittidning och går ut i trädgården. Jag är ofta barfota och bär en vit lång linnekänning och stråhatt. Kaffet ryker och jag njuter vid varje sipp.

fsjdgryygn öo8yfäojfhg........

Det här är min stol. Min stol jag ser genom fönstret där jag städar, plockar och servar. Jag har ofta lite för varma strumpor och för tighta jeans (som jag hela tiden får dra upp) och en tröja som ofta har en liten fläck (tänker att jag kan alltid spela förvånad om någon påpekar den) håret är oftast i en tofs och fortfarande blött. När jag väl hittar kaffekoppen i tvättstugan så har den kallnat.

Min verkliga vardag, och jag är så innerligt tacksam och lycklig för allt livet har givit mig......

fhökweugf ouh g......

Ganska i vart fall!

P.s Om du har fredagsmys i kväll så tillhör du arbetarklass eller medelklass har jag precis läst. Överklass och sociteten pysslar inte med sånt. Bara hjortmiddagar med fint sällskap med inneskor och såklart är hjorten jagad från egen mark.

Om ni har flera frågor kring arbetarklass, medelklass, överklass och sociteten så kan ni inboxa mig!

Puss och kram och nu är det fredags myyyyyysss!

Sandviken i mitt hjärta!

Är så vansinnigt glad att få ha ett andra hem från Stockholm och jag är så vansinnigt glad att det är good old Sandviken, där bruksmentaliteten är gjutet i sten hos varje medborgare, och att jantelagen är den lag som gäller. Att jag där förra veckan åt julbord i en kiosk för 200kr per person och till dessert erbjöds en After Eight. Så lysande. En After Eight är ju perfekt till kaffet. Jag älskar att Sandviken ligger efter, är lite charmigt "bonnigt" och litet. För mig är det perfekt och jag känner mig precis som hemma.

Var du än går i Sandviken så känner folk varandra, på macken, vid kassan och på stora torget. Alla pratar med varandra och det är familjärt och härligt. Jag har minnen till varje plats där. Jag har kört runt Hotel Princess flera varv och spelat Mr Vain med Culture Beat (vilket jag för övrigt gjorde förra veckan med barnen, vi tog ett par varv och Mr vain spelades på radion, jo den gör det fortfarande, och Ella frågade mig - Får jag säga fan mamma? Jag svarade från förarplatsen att det går bra. Då drar hon ner rutan utan för Prinsan och skriker ut  - Fan vilken bra låt det här är!!! Hela bilen gungade. Kändes bra och helrätt. I bak satt Signe och gungade med i takten.

Vi gick en sväng in på Bilmetro där de gjort ett försök att sälja fler bilar med att boka en trio som vanligtvis kör en julshow i Gävle. Byggt upp en scen och bryggt massa kaffe och serverade pepparkaka. Det var ett tjugotal personer där, inklusive jag, mamma, Ella och Signe.
Showen började  och den var lysande! Helt i min smak. Schlager dängor, glitter, glamor och dans.
Jag och mamma dansade loss framför scenen och Ella och Signe hakade på. Riktigt trevlig eftermiddag.

Jag har sagt till mamma att så snart hon är så gammal så att hon inte kan gå så bygger vi ett litet hus på vår tomt på Värmdö. Då är hon nära oss.

Hon tittar på mig och säger - Aldrig i livet, Sandviken är i mitt hjärta och kommer alltid att vara,  det är här jag är rotad och hemma. Då sitter jag hellre på ett äldreboende på Ängsbacken!

#sandviken #älskasandviken

#köpastugaisandviken #snällaalex #sjötomtkanske??

Stanna upp en stund och pinka på centralen

Brutalt orutinerat!

Hur i hela friden kan jag planera så uselt att jag blir otroligt kissnödig på Centralen i Stockholm. Framförallt när jag måste vänta på tåget i över 30 minuter (jag tycker om att vara i god tid. Jag är pessimist när det kommer till tid).

Beslutet är ganska enkelt. Jag MÅSTE gå till den där betaltoan och få det gjort. Jag kan inte hålla mig till tåget kommer.

Jag kollar i plånboken. Vad är det, det brukar kosta? Fem kronor? Tio kronor? 50 kronor eftersom det är Centralen?

Plånboken gapar tom. Bara plastkort och ett stämpelkort på "ICA to go". Det lär jag inte komma långt på.

Fan. Måste jag ta ut pengar då? En hundring som jag får växla i nån dum automat vid toaletterna, för att sedan gå med fickor fulla med mynt, eller "tvinga" mig själv att köpa en onödig kaffe för alla mynt. Suck...det är ju ändå centralen vi pratar om. Alla bankomater är säkert riggade med skimningsutrustning liksom...

Det är nästan värt att knipa igen och avlida på kuppen.

Jag söker upp toaletterna och kikar in. Självklart finns det ett sånt där myntinkast vid vändkorset. "10 KR" står det.

Till vänster om vändkorset finns det dock en värd. Framför honom står en kortterminal.

Halleluja! DE TAR KORT!

Jag blir nästan så glad att jag pinkar på mig.

Jag betalar med mitt kort och äntrar de offentliga toaletterna.
Okej - vad får man då för 10 kronor på Stockholms mest centrala offentliga toaletter?

Jo man får:

- Rena toaletter
- Bra service
- Inget klotter
- Hela toaletter, kranar, tvålbehållare etc.
- Varmt vatten
- Tvål
- Fungerande handtorksgrej

....och sist men inte minst. Fågelkvitter ur högtalarna. Jag vet inte riktigt om det matchar omgivningen, men det känns fridfullt på något sätt...(hoppas nu att det verkligen var ur högtalarna och att det inte var duvorna som huserar resten av centralen som hittat in hit...)

Det var helt klart värt 10 kronor. Att jag kunde betala med kort gjorde det hela SÅ mycket enklare. Tack för det centralen.

Nu ska jag ta en kaffe. Just nu är jag ju faktiskt "o-nödig" så det är lika bra att slå till - med eller utan kontanter.

Peace [piss]

//Ludde

Oh happy day! En ovanlig fredagsmorgon.

Jag står i badrummet med stängd dörr. Jag borstar mina tänder. Vi (jag och barnen) ska snart gå till skola/dagis/jobb.

Det tog att tag att ta sig hit. Morgonen föregicks av att:

- mackorna är för lite rostade
- den varma chokladen (det är fredag) var för kall
- den hörnan av smörgåsen har inget pålägg på sig
- varför har hon sådana byxor och inte jag??? (Följt av ett mindre utbrott)
- pappppaaaaa....jag vill att DU sätter på mina strumpor!
- jag vill inte borsta mitt hår
- och lite annat smått och gott

En helt vanlig morgon alltså.

Men nu står jag där i badrummet.
Mina två döttrar står i hallen som är precis utanför.

De börjar prata med varandra, på ett trevligt sätt. Jag hör bara vissa saker.

- Vilken mat tycker du är godast på dagis?
- Den där fisken med citronsås. Åhh vad jag önskar att vår kock skulle kunna komma hit och laga mat (tack för den liksom)
- Ja, jag kommer ihåg den fisken. Mmm jättegod. Batmansoppan är också supergod.
- Mmmm

- (ivrig viskning av lillasyster) ska vi klä på oss ytterkläderna innan pappa kommer ut från badrummet?
- (lika ivrig viskning av storasyster) jaaaa. Vi kanske inte hinner, men vi försöker.

Jag ler lite medan jag fortsätter borsta mina tänder. Jag borstar extra noga för att jag inte vill få hål i mina tänder (men mest för att de ska hinna klä på sig)

Jag sköljer min mun.

Det blir knäpptyst utanför dörren.
Jag öppnar.

Tomt i hallen....

Jag säger lite drygt:
- Men kom igen nu! Ni måste klä på er! Vi måste gå nu!

Då kommer de ut från storasysters rum. De är lika dryga tillbaka (fast på ett positivt, lite lurigt sätt). De säger inget men deras ansiktsuttryck säger allt:
- HA! Där fick du! Vi är redan klara.

Dragkedjorna var uppdragna. Koftor var på, under jacka/overall. Mössor och vantar var på.

- Men kom igen nu pappa! Du måste klä på dig! Vi måste gå nu!

Oh happy day!

Trevlig helg!

Ludde

Sällskap sökes!

Hej alla glada singlar!

Vi är ett gäng singelstrumpor som söker likasinnade att göra roliga aktiviteter med.

Vi har i flera månader försökt hitta våra ”soul mates” men vi har alla kommit till slutsatsen att vi nog kommer att leva som singlar resten av våra liv.

Då kan man väl lika gärna göra något bra av det, eller hur?

Hur som helst – I vårt gäng är vi från olika åldrar och bakgrund och de vi söker har vi inga större krav på. Egentligen har vi bara ett icke-krav – par är ej välkomna!

Vi gillar:

-         -  Fötter

-          - Gummistövlar

-          - Gymnastikskor

-          - Vinterkängor

-          - Pumps

-          - Finskor (FIN-skor alltså….även om finskor också är trevliga)

Vi gillar inte:

-          - Sandaler

-          - Flip-flops

-          - Vattenpölar

Vi fullkomligt älskar fötter och skor och tidigare brukade vi strosa omkring på de mest fantastiska platser. Det har blivit mycket mindre av det nu sedan vi alla blev singlar och därför söker vi just dig.

Känner du att du matchar in på nedan profil, tveka inte att kontakta oss.

Profilen vi söker:

-          - Singel

-         -  Strumpa

Vi struntar fullkomligt i vilken ålder, färg eller utseende du har. Vi välkomnar dig oavsett.

Vi ser fram emot att höra ifrån dig!

Fotnot (fattar du? FOT-not…): Annonsen är fiktiv. Jag vill inte ha era strumpor. Jag är bara lite smått fascinerad av att strumpor kan vara så svåra att hålla reda på. Två in i maskinen. En ut. J//Ludde

Varför finns det ingen barndag?

"Varför finns det ingen barndag?"

Den frågan fick jag från min nioåring på fars dag.

Jag kontrade snabbt med att det både finns Internationella barndagen ( https://unicef.se/barnkonventionen/barnkonventionens-dag) och menlösa barns dag (http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Värnlösa_barns_dag)....(nån har tydligen bytt namn så att den numera  heter Värnlösa barns dag...)

"Men jag får ju inga presenter då, eller någon så fin frukost som du fick idag...."

Äum....

Vi får helt enkelt styra upp det på nästa Internationella barndagen, samtidigt som vi förklarar Internationella barndagens verkliga betydelse. Det blir en bra kombo.

Fars dag.... En kommersiell högtid för att boosta handeln mellan Halloween och Advent. Jag gillar grejen, men ändå inte.

Av min femåring fick jag bland annat en "teckning" där hon bara hade kladdat.

Hon log stort, tittade på mig och hon såg att jag ansträngde mig för att försöka vända "teckningen" åt rätt håll (det var alltså som man tagit alla pennor i alla färger och bara dragit dem runt runt runt på pappret).

Hon drar på ett värstingleende och säger med en listig ton, fullt medveten om att hon gett mig något från det nedersta skiktet från sin pyssellåda;

"Det är konst pappa"

"Aaaaa....taaaack!"

Stunder som dessa vill jag minnas. Länge.

Hoppas du också snart får en stund som du vill minnas länge!

//Ludde

Vart är vi på väg? En spontan variant av "På spåret"

Gillar du "På spåret"?

Stanna upp en stund och njut av min resa.
Glöm inte att pausa när du blir ombedd, så du ger dig själv en chans att ta hem 10-poänagen.

Håll i hatten - här går det undan. Klippet är cirka 1 minut.

Själv får jag inte upp klippet på min IPhone. Om du har samma "problem" rekommenderar jag dig att kika på vår Facebooksida där jag också lagt upp klippet.

Hur många poäng fick du?


//Ludde

God morgon!

Idag är det tisdag.

Jag hoppas att din morgon varit över förväntan. En sån där morgon du kommer att minnas liksom. En morgon där allt bara flöt på, fåglarna kvittrade och kaffet smakade lite extra gott. En morgon som kommer att dyka upp i minnet när du sitter på din soliga veranda när du som gammal tänker tillbaka på de goda stunder som hänt i ditt liv. En SÅN morgon hoppas jag att du haft!

#skåningenpåingarö

Hej! Var går egentligen gränsen?

Hej!
Jo, jag sa hej!

HEJ sa jag!

Svårt ord det där!

När ska man säga det? När ska man inte säga det? Vem ska man säga det till? Vem ska man inte säga det till?

Jag är uppfostrad med att säga hej till de flesta. Jag är uppvuxen i en relativt liten by i Skåne (Töjjringe) och där hälsar (nästan) alla på varandra. Alla känner alla liksom. Det gäller nog de flesta byar och små orter i Sverige. Tror jag.

Nu bor jag i Stockholm. Hälsar man på någon "random" i tunnelbanan så gör man det med risk för sitt eget liv.

- Är han helt dum i huvudet?
- Oj, stackaren. Någon borde låsa in honom
- Eehhh va?

Man ser hur folk sträcker sig efter sina försvarssprayer, ser sig om efter någon som man kan ta hjälp av eller så reser man på sig och går ut ur vagnen.

För ett litet hej.

Storstaden är spännande. Det viktiga i en storstad som Stockholm är att fokusera på sig själv. Undvika all typ av ögonkontakt och undvika alla som man känner ytligt som man inte pallar prata med.

...och stå till höger i rulltrappan så klart. I vänsterfilen går vi minsann.

Att säga hej.....

Jag bodde i lägenhet i Solna förut. Där hälsade jag på samtliga som rörde sig i vår trappuppgång. Min regel var att "det spelar ingen roll ifall de bor i trappuppgången eller är gäster till någon granne." Jag hälsade.

I Solna centrum, som låg 500 meter bort hälsade jag inte på nån. Och eftersom jag är usel på att komma ihåg ansikten fanns det säkert även grannar på Centrum som jag inte hälsade på. Trots att vi bodde i samma trappuppgång. Anledningen var enkel - mitt "ansikstminne" suger. Sorry.

Sedan började jag analysera lite. Hälsade jag på dem som kom ut ur grannporten?
Ja.

Hälsade jag på dem två portar bort? 
Ja.

Hälsade jag på de som steg ur en bil på en allmän parkering, där vår bil stod, 300 meter längre bort?
Ja.

Men var sjutton gick gränsen?

Finns det någon gyllene regel på när man slutar hälsa? 5 portar bort kanske? Parkering 600 meter bort under förutsättning att din egen bil står där? Är det någon som vet?

Ett annat exempel:

Om jag går på en tom gata i Stockholm city och möter en person då hälsar jag inte. Personen jag möter hälsar absolut inte.

Om jag däremot är ute och går i en skog i Stockholmsområdet och möter en person (kanske samma som jag mötte i city) DÅ hälsar vi BÅDA glatt på varandra...."Hej hej" säger vi då....

Är det stövlarna? Svampkorgen? Mjukisbrallorna? Avsaknaden av asfalt?

I don't know. 

Sverige är fantastiskt, eller hur?! Framförallt Stockholm :-)

//Ludde
(Som har stannat upp en lååååååång stund och brutal-analyserat ordet "hej".)

Fan! Jag blev påkommen!

I helgen blev jag påkommen. Tagen på bar gärning. Precis i ögonblicket jag insåg att jag blivit påkommen, skämdes jag.

Den jag blev påkommen av försökte släta över det, men det var ändå väldigt tydligt; han hade både sett och hört. 

Jag såg att han såg att jag skämdes.

Usch- otroligt pinsamt!

Den där känslan att bli påkommen - har du känt den någon gång?

Jag gjorde "det jag gjorde" och var i min egen värld. Jag hade inte en tanke på att bli påkommen (så klart).

Sen står han plötsligt där. Grannen!

Tankarna i mitt huvud efter detta trauma for runt, runt, runt.

Kommer han ta upp detta med sin familj vid köksbordet?

Får jag någon slags stämpel på mig?

Kommer han tänka på det varje gång han ser mig?

Kommer han undvika mig för all framtid?

Ska jag undvika honom?

Hur blir det om han ställer sig bakom mig i kön till bussen? Ska jag bara låtsas att jag inte ser honom då? Se jättetupptagen ut med Metro eller telefonen liksom...

Kommer han berätta för grannarna?

Ska jag ringa och förklara mig?

Ska jag ringa grannarna när jag ändå är igång?

Ska jag säga att finns andra som också gör det?

Ska jag berätta det för min fru?

Ska jag berätta det för mina barn?

Som sagt - många tankar...

Men ändå, likt ett beroende, kunde jag inte låta bli att fortsätta göra det när han hade gått.

Men nu gjorde jag det extremt diskret. Jag såg mig om både en och två gånger.

Jag var rädd. Jag kände mig nästan som en skurk. Det kändes plötsligt väldigt fult och taktlöst av mig.

Jag ville INTE bli påkommen igen. Framförallt inte av SAMMA person.

Men men....som sagt, jag fortsatte ändå.

Först tyst och blygsamt. Jag såg mig, med jämna mellanrum, omkring för att säkerställa att ingen såg eller hörde. 

Efter cirka 15 minuter hade jag dock glömt alltihop och körde på som jag gjorde innan jag blev påkommen.

Vad jag gjorde?

Med skyddskåpor för öronen och full volym i lurarna, sjöng jag med, liiiiiiiiiiiiiiite för högt och med liiiiiiiiiiiiiite för mycket inlevelse, till låtarna när jag klippte gräset.....

Jag som trodde att gräsklipparmotorn överröstade mig....I. WAS. WRONG.

Herregud - pinsamt...

;-)

Ludde

Min förebild - mannen!

Står i position hunden framför barnen, lite stelt men helt ok. Det drar i ryggen, spänner och lättar på samma gång. Några minuter tidigare stod båda barnen och trampade på min rygg.

– Du tar det vita och jag tar det svarta sa Ella. Jag fattade inte först, men sedan förstod jag att de syftade på min vita t-shirt och svarta kjol. Signe fick svart och jag önskade att det blev tvärtom, jag hade behövt 21 kilo knådandes små fötter på rumpan men istället trampar Signe på och halkar varje steg. Men bless them for trying.

Min kropp vill hängas upp på en hängare, stretchas ut och slappna av.

Jag har blivit 40 år. Och den största insikten av att ha blivit medelålders är att folk frågar hur det känns. – Hur känns det, 40 liksom? säger dom och lägger huvudet på sned. Andra säger – Nej då, visst var det väl 27?  lite hurtigt. Och det, om något, får mig att inse att jag blivit äldre. 

Som att 40 inte är ok att säga, inte ok att vara…..

Det är långt kvar förhoppningsvis. Jag hörde min nya kollega berätta om sin svärmor som är 84 år. Hon sålde sitt hur för ett par år sedan, men trivdes aldrig i nya lägenheten så hon har precis köpt nytt hus. Så det finns hopp : = ). 

Har tagit flera selfies och förundrats över rynkor och nya linjer, att blicken inte längre utstrålar naivitet utan är djupare och allvarligare. Ansvaret tänker jag. Ansvar för två nya liv.

Efter fem år av högt tempo som betjänt, servitris, butler, städerska, kock, trädgårdsmästare, arbetstagare, fru och mamma så är det inte konstigt att blicken säger något annat.

Tittar på Alex och andra pappor och män runtom mig. Jag hör dem aldrig prata om en kropp som förfaller, trötta ögon eller att livet känns annorlunda fullt med måsten och saker som måste fixas. Dom utbrister aldrig att "man ska ta till vara på dagen", "leva i nuet" eller att de vill gå en kurs i mindfullness och gå på massage. 

Dom behöver inte det, eftersom de ofta tar livet och vardagen enklare än oss kvinnor. Vad skönt det måste vara....

Jag ska kopiera Alex nöjdhet och lugn, jag ska komma ihåg att inte prata kropp och utseende, att inte diskutera hemmasysslor och alla måsten.

Vill inte att mina tjejer ska växa upp och kopiera oss 70-talist kvinnors press på att vara ”duktiga flickor”

Nu är det fredag och jag ska tvätta bort sminket, hoppas i bekväma kläder, köpa färdig pizza och bjuda hem vänner, kanske ta en bärs eller två!

Ha det gott!

Idag är ingen vanlig dag....

Idag är stannauppenstunds födelsedag, och det ska ju naturligtvis firas! 

Men... - Vad ger man till någon som har allt? En sak, upplevelse, presentkort? Vet inte, jag skriver ett kort att vi ska hitta på något i framtiden, typ gå på middag eller nåt. Ni vet ett sånt kort som aldrig blir av. Jag har gjort det många gånger själv. I sista minuten dikterat ihop något fyndigt på ett papper och slagit in något i folie i brist på papper. - Grattis till dig! Vi ska hitta på något ihop i framtiden....

NOT!

OK, bloggen vi säger så här. Vi har genom dina annonser lyckats skrapa ihop ca 400 kr (mycket tack vare Luddes flitiga handlande av parfymer till frugan) och dom pengarna skulle vi nu kunna skänka till välgörenhet. Med 50 miljoner flyktingar i världen bör det inte vara svårt att välja.

Så bloggen du får välja! Eller kanske snarare ni som läser, för det kanske egentligen är ni som är bloggen? Så, skriv en kommentar och välj.

En helt annan sak:

Känner att när jag skriver så saknar jag emojis ( eller vad det heter) jag kan liksom inte skriva utan dom längre, det blir så stumt och kort. (gubbe som gråter)

I övrigt har det hänt mycket i mitt liv.

Exempel 1: Mycket lek med barnen

Kommentar: Mitt mål är att jag och Alex ska ta över i rollekern mer.  Ta över och gärna stjäla showen. Låta dom stå där bakom bordet med sin platsbunke med "pasta" av plommon, jord, bär, blommor, svartpeppar och gräs och leka restauran bäst dom vill, bara leken blir liiiite roligare, annars blir jag tokig!

Exempel 2:  Lögner

Kommentar: Jag ljuger fortfarande mycket, ungefär varje dag tror jag. Mitt senaste var att brödrosten har slut på batterier när jag var för lat för att rosta mer bröd till barnen.

Exempel 3: Ständig diet

Idag bestämde jag mig för att kliva på 5:2 tåget, gjorde en fräsch sallad med Parma till mig och makaroner och falukorv till barnen. Jag ställde fram maten och dom började äta. Det fanns ungefär en portion kvar i kastrullen. Jag tittade ner och smakade på en makaron. Tittade på salladen och smakade en gurka. En makaron verses en gurka. ( emojigubbe som ser lite fundersam ut)

5 minuter senare var kastrullen tom och salladen inplastad på diskbänken. Alex blev glad i vart fall. Han brukar bli avis på mina sallader. Mitt uttryck "your on your own" innebär att han får fixa middag själv. Väl till bords brukar min tallrik lysa av alla vackra färger mot han bruna bönor och fläsk. Han blir så avis. Så, idag blev en lyckans dag för pöjken.

Att jag har nytt jobb har nog ingen lyckats undvika. Jag har bara ett ord för det   LYCKA!

www.siggestagard.se kom och hälsa på vettja!

Så tack för mig och

gubbe som dansar, ett glas vin, en leende gubbe, tre röda hjärtan

Kram Jennie

P.s har inte ljugit en enda gång i det här inlägget.....i think

Politiker, förhandlingar och O'boy

Snart är det val. Det har väl ingen missat.

Du vet väl att det är vår förbannade skyldighet att rösta.

Jag har alltid haft mycket svårt att titta på partiledardebatter (eller vilken debatt som helst) på TV. Det är nästan skämskudde hela tiden.

När jag zappat förbi en debatt har jag nästan fått ångest.

De är så tvärsäkra på sin sak. Personliga påhopp är inte ovanligt och ofta resulterar det i att man, som åhörare, är lika klok efter en debatt som man var innan...om man nu vågar titta på hela.

Nu har jag dock ändrat min inställning till debatter. Nu har jag faktiskt lärt mig titta på dem. Fast nu gör jag det i ett helt annat syfte.

Nu räknar jag de gånger en politiker rakt svarar ja eller nej på en sluten ja/nej fråga. De är ganska lätträknade. I varje svar (i VARJE svar) på en fråga kommer alltid en utläggning i syfte att lyfta fram sitt budskap istället. Hela tiden. Det spelar ingen roll vilken fråga det är. Det viktigaste är att det egna budskapet når ut.

Om man STANNAR UPP EN STUND och tänker efter har varje politiker cirka 3-4 standardsvar som de kör som ett mantra.

.....

I dessa tider, innan valet avgörs, gissar jag att det föregår en del förhandlingar partier emellan. Ska man ingå i det röd-gröna blocket handlar det om att ge och ta. Ska men ingå i Alliansen så är det samma sak där - tuffa förhandlingar....tror jag....

Ibland får man igenom sitt förslag. Ibland inte. Ibland kompenserar man så mycket från båda håll att resultatet blir halvdant.

I helgen hade jag en förhandling med min yngsta dotter. Fullt jämförbar med de förhandlingar som sker mellan olika partier....typ....

Min dotter hade just druckit upp en mugg (Hello Kitty-muggen....ingen annan mugg duger) med O'boy.
Vi har sedan tidigare förhandlat fram att man bara får en mugg. Ingen påtår här inte.

- Paaaaappa....kan jag få en till?
- Nej (i detta läge hade vilken politiker som helst, istället för att svara nej, lyft fram sitt politiska budskap....men jag sa bara nej)
- Jooooeeeee
- Nej (ytterligare en lysande chans för en politiker att lyfta fram sitt budskap)
- Men paaaapppppaaaaa....snäääällllaaaa
- Nej

Då blir hon skitsur, lägger armarna i kors och säger med mycket bestämd ton
- Då vill jag ha GRÖT istället

-....[speachless]

Avdelning: Vissa förhandlingar och kompromisser är lättare att acceptera än andra :-)

//Ludde

En dag på Värmdö!

I beskrivningen på denna blogg står det "en norrlänning och en skåning stannar upp på Värmdö"

Idag har jag gjort just det.

Så varsågoda. Ett axplock av vad jag har gjort, som även du kan göra på vackra Värmdö:


Idag har jag:

- Hängt tvätt (går även att göra utanför Värmdös gränser)

- Kört i 70 kilometer i timmen på 70-väg (inte så många som gör det nuförtiden)

- Ätit rimmad lax med pommes frites på Bullandö krog (det blev bara så)

- Blivit tillsagd av min dotter att det inte finns något som heter "killsporter" (de lär sig minsann om jämställdhet i dagens skola. Bra!!)

- Träffat en vän som jag inte träffat på  sju månader (mycket trevligt)

- Matat en höna med majs

- Handlat två ekologiska bananer på Coop (De har tagit bort fulbananerna)

- Ätit dagsfärsk glass på Bullandö glassfabrik (SÅ! GOTT!)

- Tvingat min yngsta dotter att prova glassen trots att hon bara ville ha mjukglass, som inte fanns....och hon gillade den!

- Känt mig som en märklig pappa som tjatar och tvingar sin dotter att äta glass fast hon inte vill....(inga grönsaker här inte)

- Sjungit med i soundtracket till Frost

- Lagat currygryta (inte lika somrigt som rimmad lax med pommes frites men det funkar)

- Fått höra en fantastiskt rolig historia om en mugg (...)

Dagen avslutades med ett kvällsdopp i havet, med hela familjen, i 26-gradigt vatten på Ingarö.

Gotta love Värmdö in the summer!!

//Ludde

26 grader i vattnet. I like!

En bild säger mer än 1000 ord

VA! Orkar du läsa ett blogginlägg i denna värmen! Det värmer! :-) Tack!

Det finns ett uttryck som heter "En bild säger mer än 1000 ord". Jag gissar att du har hört talas om det, eller hur?

Just i detta nu, i härliga varma juli, bombas vi av bilder på Instagram och Facebook från sandiga tår från en strand, vackra skogspromenader, svettiga människor som precis varit och sprungit (avslutades givetvis med ett dopp) tända grillar, vackra solnedgångar från diverse balkonger, stränder, bryggor eller berg från Sverige och utomlands, barn som simmar, barn som går, barn som cyklar, en snäcka etc. Vi ser också tonvis med selfies som ibland döps om till footies, handsies, beachies, boatfies, sunies, etc. Häromdagen fick vi även smaka på bilder som visade blixtar, översvämningar, regn, hagel m.m.

En bild säger mer än 1000 ord. Du har väl inte missat att vi numera även finns på Instagram? Följ oss på @stannauppenstund.

Vi tycker att sommaren förmedlas bäst i bilder. Sen pallar vi inte skriva så mycket i värmen. Därför blir Instagram ett perfekt komplement....tycker vi...

En bild säger mer än 1000 ord...

Det finns ett problem med detta uttryck. De där 1000 orden är DINA. Inte mina. Den bild som jag väljer att lägga upp gör DU DIN tolkning av. Jag kanske väljer att skriva en text till bilden, men egentligen stämmer den bara för själva ögonblicket. Om ens det. Resten tolkar du in själv.

Jag ska inte dra ner dig i skräphögen (egentligen ville jag skiva "...dra ner dig i skiten" men det får man ju inte skriva....därför blev det "skräphögen" istället), därför fortsätter jag texten nedan i JAG-form. Det stämmer ändå säkert inte in på dig.

När jag tar en bild som jag sedan väljer att lägga upp på Facebook eller Instagram är den oftast helt genuin. Inget är "stagat" [stedjat] och bilden sker liksom i förbifarten. Inga förberedelser. Absolut inga omtagningar av bilder för att skuggan blev fel eller för att vinkeln blev fel, för att bilden blev suddig, för att någon såg sur ut eller för att något annat blev "fel".

Nääääää då! Mina bilder är 100% spontana och genuina.

Nästan.

Förra veckan hade jag förmånen att få vara med min familj på Liseberg. Vi älskar Liseberg. Varje år åker vi dit. Att få inandas lite Göteborgsluft är heller aldrig fel. Love Götet!

På vägen hem valde jag att lägga upp nedan bild från IKEA i Jönköping med texten:
"Efter en lyxig middag fortsätter vi färden hem"



Enligt mig själv en smårolig bild på en Minion (från filmerna Dumma mej I & II) där han (han heter tydligen Dave) sitter fastspänd och jag simulerar att han ska sitta där och åka med oss i bilen. Som sagt...smårolig. Men inte mer.

Men vad hände före? Vad hände efter?

Ingen har en aning.

Så här kommer sanningen. Sanningen bakom en bild. Jag gissar att ALLA dina bilder också har en sanning bakom.

Sanningen måste fram! (eller?)

Vi har avslutat dag två på Liseberg. Första dagen var det ca 28-30 grader. Dag 2 var det lite varmare och mindre vind. Liseberg öppnar 11.00. Innan 12.00 hade vi sett två personer, vid olika tillfällen, sjunka ihop i en hög. Båda var kritvita i ansiktet. Vår kvalificerade gissning - vätskebrist.

Vi drack väldigt mycket dag två. Vi tog minst två vätskeresättningar var också. Vi ville INTE falla ihop.

Klockan fyra började hemfärden från Götet mot Stockholm. När vi nått Jönköping kände JAG mig kritvit i ansiktet, stickningar i armarna och allmänt svimfärdig. Jag lovar - jag hade inte kunnat köra 100 meter till. Jag hade kört av vägen (inte på någon avfart utan rätt ner i diket). Nu stannade vi. Jag gick in på närmsta toalett och kastade vatten (i dubbel bemärkelse) för att vakna till. Jag ramlade aldrig men vi började överväga övernattning i Jönköping...

Vi åt våra köttbullar och chokladmousse på IKEA och som ett mirakel mådde jag ok efter maten.

Vi tog beslutet att köra vidare.

Men innan lillasyster (som var jättetrött) fick sätta sig fick jag en idé (nu var jag ju pigg igen). Jag plockade ut Dave från bakluckan och spände fast honom. Lillasyster försökte sätta sig på sin plats. Dave satt i vägen. Jag knäppte en bild. Gråtande barn kom med. Jag tog en bild till. Hand av barn mitt framför Daves glada ansikte. Fan!

Tredje bilden blev den som du ser ovan. Äntligen!

Snabbt som ögat kastade jag bak Dave i bakluckan igen och lillasyster fick sin plats. Jag lade upp bilden och alla var glada.

Färden hem gick sedan smärtfritt. När vi rullar upp på uppfarten hemma möts vi av ÄLGEN.

Givetvis tog jag en bild på honom också (finns på Instagram). Hans hämnd blev dock två feta bajshögar på min tomt. Högarna valde jag att inte fota...

En bild säger mer än 1000 ord. Detta var nog första gången jag skrev alla tusen...

Tack för att du läste. Ha en fortsatt skön sommar!

//Ludde

Leve svenska sommaren!

Jag tror jag får medhåll från flera när jag påstår att gårdagen var den första RIKTIGA sommardagen i Stockholmsområdet. Ja, kanske till och med Sverige.

Igår kväll kom samtalsämnet upp (om vädret alltså).

Jag kollade på samtliga väderappar och kunde enkelt konstatera att det skulle bli likadant, om inte ännu bättre väder, dagen därpå, idag alltså.

När jag säger det till resten av familjen ser jag hur lillasyster skiner upp som en sol, sträcker armen rakt ut, knyter näven och drar in armen igen mot magen.

Samtidigt säger hon;

- Yeeeeeeeessss! En dag till!


Avdelning: Två dagar av sommarväder är bättre än en.

Enjoy it while it's here!

//Ludde