Ingarös egen rondellhund(stoalett)

Här gäller det verkligen att stanna upp en stund.

Först körde jag några varv i rondellen för att få en bra bild, men det blev suddigt så jag fick helt enkelt stanna upp, parkera bilen, ta ut alla barn som jag nyss hämtat och ställa mig på lagom avstånd och ta en riktig skitbild.

Någon på Ingarö har varit väldigt kreativ.
Personen har haft en toalett över och har varit vänlig nog att exponera den i Ingarös egna rondell.

Notera att personen i fråga även tagit sig tid att måla en smiley på toaletten.

Detta är alltså vad vi på Ingarö välkomnar våra gäster med.

Bor man nära Gustavsberg så gör man....man skulle nästan kunna tro att vi, ute på ön, är lite avis på deras stora fabrik.

Frågan är nu om vi ska sätta en slogan till välkomnadet:

Välkommen till Ingarö - Vi har gratis offentliga (jävligt offentliga) toaletter
Välkommen till Ingarö - Nr 1 eller Nr 2 - hos oss kan du göra båda
Välkommen till Ingarö - Lätta på trycket innan du kör vidare ut på ön
Välkommen till Ingarö - Vi bryr oss
Välkommen till Ingarö - Ta med eget papper
Välkommen till Ingarö - Macken har papper ifall du glömt
Välkommen till Ingarö - Vi bryr oss om miljön. Lättare bilar drar mindre bränsle.
Välkommen till Ingarö - Någon har snott vår rondellhund och detta var allt vi fick

Eller...

Välkommen till Ingarö - Lite finare - lite bättre - vi har modet att ställa en toalett i vår rondell - Beat that!

Tack för mig!

Ludde

En vardagskväll i februari

Min fru är på opera (??) med jobbet.
Jag är ensam med barnen.

Direkt bestämmer vi att vi ska äta middag i soffan framför TV'n.

Vi börjar äta. Vi leker "gissa djur". Det uppstår en diskussion ifall snorkråka verkligen är ett djur...

När middagen är över går barnen in i storasysters rum och leker TILLSAMMANS!

Jag tittar på TV'n.
Vi satte aldrig igång den. Den är svart som natten. (hehe! Suckers!!)

Jag hänger tvätt och sedan bakar jag en kladdkaka. Barnen får smeten som blir över. Sen tandborstning och saga.

Sen sätter jag mig, i vanlig ordning, i lillasysters rum i väntan på att hon ska somna.

- Jag vill hålla din hand pappa.

Hon får handen.

Fem minuter av tystnad går förbi. Plötsligt säger hon;

- Jag vill drömma om prinsessor och ägg...

Jag säger inget men ler stort. ÄGG???? VA???? WHAT? WHY??

En minut går.

- Pappa, när får jag måla ägg?
- När det blir Påsk.
- Guuuud va oschysst.

Hon släpper handen och vänder sig mot väggen i någon slags protest.

Ytterligare fem minuter av tystnad, sen säger hon plötsligt, halvsovande.

- Pappa. Jag älskar dig. God natt och sov gott.

- Jag älskar dig med. Sov gott!

En minut senare är jag ute ur rummet.

En vanlig vardag i februari....ja alltså förutom kladdkakan.

//Ludde

Närproducerad kladdkaka...i alla fall för mig

Denna är till dig!

Tack Charlotte Kalla!

17 år sedan. Herre Gud!! 17 år!!!

För 17 år sedan fick jag en namnlista skickad till mig. Det var bara ETT namn som var intressant på den listan. Namnet på den person jag skulle dela rum med de kommande nio månaderna i fjärran (nåja) land.

Namnet löd Jim Carrey (Jim heter egentligen något annat).

Jag tog mod till mig. Jag ringde upp Jim för att se vad han var för någon filur.

- Tja (jag ville låta cool)! Duuuu, det är mig du ska dela rum med i fjärran (nåja) land de kommande nio månaderna. Hur känns det?

- Äää öööö ååå Mmm asså.... Jaha,

Tystnad....

- Jaha... Öööö gillar du fotboll?
- Ja
- Jag spelar innebandy
-Jag med....

Nu kommer jag inte ihåg samtalet exakt med jag är helt säker på att innebandyfrågan ställdes av någon av oss. Jäkla trevligt samtal faktiskt.

Det skulle visa sig att den där Jim var en riktigt trevlig sate. Alltså en sån där som man (jag) värdesätter långt över öl, innebandy, flickvänner, en rejäl bläcka eller ett "Friends-maraton"...TV-serien alltså (vi snackar 90-tal).

17 år! Herre Gud! 17 år!!!

17 år har gått och nu för tiden ses vi kanske en till fyra gånger per år. Vi bor ca 70 mil från varandra. Vi har båda en (mycket) bättre hälft, hus, barn, bil, feta lån och vi kollar på utgångsdatumet när vi köper mjölken när vi handlar. Han har till och med hund! Vi är vuxna nu. I alla fall på pappret.

Jim reser väldigt mycket i sitt jobb (vi har jobb också...väldigt vuxet). Han reser mest inom Norden. Det har han gjort ett tag. Jag har alltid tyckt att det är lite coolt. Resa är kul på nåt sätt. Spännande liksom. Det känns som man är viktig när man får resa i jobbet (inte lika vuxet att tycka så kanske??).

Min pappa reste mycket i jobbet. Han var kanske inte direkt cool. Åtminstone förstod jag inte den "coolhet" han eventuellt hade, men det kändes som han var viktig. Om inte annat fick han mig och min käre bror att tro det i alla fall.

Nu har JAG hastigt och lustigt också börjat resa i mitt jobb. Mest i Sverige. Jag har bland annat sett exotiska platser som Katrineholm (där jag fick sitta på SJ's fina tåg helt still i två timmar), Linköping, Norrköping, Karlskrona, Göteborg, Kista, Solna och Malmö....för att nämna några.
Den senaste månaden har jag även, för första gången i mitt liv faktiskt, varit i Norge. I Stavanger.

"City" i Stavanger är som en leksaksstad, ungefär som "Lotta-på-Bråkmakargatan-set-upen" på Astrid Lindgrens Värld. En liten sagostad. Skitmysig!

Jim är mycket i Norge.

I torsdags tog Charlotte Kalla silver i 10 Km klassiskt i OS i Sotchi (shottsi? sottchi? Spottsi? Snottsi? sotji? Scotch-Brite?....). Norskorna, som ledde över Kalla i början kom efter henne i mål....hehehe.

Hihihi!

MOHAhHahAhHaHahA!!!!

Jim skriver på sin FB: "Härligt att vara i Norge en dag som denna"

Eftersom jag också var i Norge (och råkade ha wifi just då) passade jag på att kommentera hans status med "Håller med :-) Flyger du hem idag?
Är på Gardemoen 16.00"

16.05 ringer telefonen.

16.10 sitter jag och Jim och käkar en baguette (vi tog med rostbiff.... För ynka 121 norska) tillsammans innan vi skiljs åt vid gate 41 kl 17.00. PÅ GARDEMOEN (Oslos flygplats alltså)! UTANFÖR EU! Snacka om fjärran land liksom...

I just DE ögonblicken inser jag att Facebook är ett mycket kraftfullt verktyg. Lika kraftfullt som läskigt.

Senast jag såg Jim var hemma hos oss på Ingarö i somras. Nu på Gardemoen.

Var blir det nästa gång?

Ser med spänning fram emot det! Var det än blir.

Love you man!

//Ludde

Melodifestivalen 2014 - En fest och ett helvete

(Tycker att OS-invigningar är väldigt långtråkigt så jag skriver lite här istället)



Tänkte gå lite utanför ramen idag och faktiskt skriva om ett aktuellt ämne. Så som andra bloggare gör.

Vi är inte som andra. Men låt gå för denna gång.

Melodifestivalen - älskad av många och antagligen hatad av lika många.

Hett ämne eller hur?

Första delfinalen sågs av 3,4 miljoner tittare. Nu vet jag inte om det är antalet påslagna enheter som hade kanalen på just då, eller om det är det faktiska antalet som sitter i sofforna.

I vår familj satt vi fyra personer. Bara en enhet hade melodifestivalen på (de andra enheterna hade Candy crush, nån Askungen-film, aftonbladet och Pettsons uppfinningar påslagna). Till och från tittade en-två personer på Melodifestivalen. Dock inte samma personer varje gång...

När det gäller svenska folkets engagemang i denna tävling råder inga tvivel. Nästan alla verkar ha något att säga om den. Även om man inte tittat. Man kan ju alltid läsa blaskorna dagen efter och bilda sig en uppfattning. Åsikterna kan handla om den usla humorn, den briljanta humorn, usla artister, briljanta artister, dåligt ljud, tekniska felaktigheter, riktigt duktiga dansare. Det kan handla om kläder, om någon sagt något olämpligt eller egentligen vad som helst. Det är nästan så att man MÅSTE tycka nåt... I alla fall om någon tar upp ämnet.

Några kollegor och jag gick loss på samtalsämnet på en lunch i veckan. Vi hade en del att säga. Vi hade lite svårt att förstå att "brödrasången" gick till andra chansen. All respekt för den tragiska historien bakom. Verkligen - Respekt! Men som nummer i melodifestivalen var vi överens om att: njaaaaaa....

Då säger en besserwisser (inte jag):
- Men röstade ni då?
Vi andra svarade i kör:
- Näää

Sen började vi diskutera vår rätt att "klanka ner" på en låt, klaga på att nån gick vidare, utan att faktiskt brytt sig om att påverka resultatet.

Besserwissern hade en poäng!

Vad i hela friden ger oss rätten att tycka om resultatet om vi inte ens orkar lyfta luren och ringa eller skicka ett sms?

Det var då vi kom på det!

Den mest storslagna idéen hittills 2014 (and many more shall come).

Det är ju väldigt tydligt att SVT vill suga ur oss varje krona som är möjlig genom att låta oss rösta på bidragen.

Jag menar, bara det här med delfinaler (ej att förväxla med "Delfinarier"...helt annan sak). Åka runt i hela Sverige fyra veckor i rad. Varje gång ringer X antal tittare och pengarna bara rasslar in.

Inte nog med att det finns delfinaler. I samtliga delfinaler förväntas man rösta TVÅ gånger. Bara där tappade de hela Småland.
Det som är bra i det här är att man kan skänka pengar till Radiohjälpen. Det tycker jag är toppen.

Välj det dyra numret och du skänker pengar.

MEN SVT! Det finns MER pengar att tjäna! Det finns MER pengar som bara ligger där och väntar på att bli bortskänkta till Radiohjälpen.

Hur då?

Nej, inte via ytterligare en delfinal. Inte genom fler bidrag. Inte genom "tredje chansen". Inte genom tre röstningar i ett program.

Nej, här pratar vi finess!

SVT!

Det är dags att införa ytterligare ett telefonnummer. Det lägre priset ska inte vara något alternativ på detta nummer. Bara det dyra numret där pengarna går till Radiohjälpen ska gå att ringa om man väljer detta alternativ.

Vilket alternativ?

Jo - En blank röst!

SVT - inför möjligheten att rösta blankt i melodifestivalen!

Det skulle ge dubbelt så mycket pengar till Radiohjälpen. Det skulle ge alla "soffliggare" rätten att klaga legitimt. Det skulle också ge dem som väljer ut de 32 bidragen mer press på sig till nästa år i fall det visar sig att 50% av rösterna är blanka på grund av halvbra (usla) uttagna bidrag.

Det skulle ge oss vinst varje gång i Eurovison.

Är det fredag idag?

Hur många av tittarna röstar imorgon? Oavsett hur många, skulle garanterat fler lyfta luren om man även fick rösta blankt.

Det är väl vår demokratiska rätt?

Eller?

Ha en trevlig mellokväll imorgon...

...eller inte...

//Ludde

Facebook I miss you... luckily there is a blog!

Det här med att sluta vara aktiv på Facebook är svårt, jag är på detox och det kliar i fingrarna. Vill bara kommentera, trycka på "like" knappen, slänga ut bilder, dela artiklar om matfusk och GMO, ta selfies som jag inte vågar lägga ut m.m. . Jag är bara såååå sugen. Jag sitter i soffan och stirrar rakt ut, har precis stoppat pekfingret från att trycka "like"då jag minns bloggen. Kära bloggen.

Så hallå vänner !
Eftersom jag börjar mitt jobb på måndag så vill jag verkligen spendera all tid med barnen, har lite seperationsångest och just nu är det alldeles underbart att få vara tillsammans. Ett exempel på det är idag.  Ella ville att jag skulle rita en ninja, en sådan där Lego ninja. Den skulle snurra. Jag ritade ( är så urusel på att rita) och försöker att få figuren att snurra. Ella blir frustrerad. - Han ska snurra jööö, säger hon. - Ja veeeeet säger jag och blir irriterad. Jag ritar streck runt armarna och benen och blir ganska nöjd. - Titta nu då Ella, nu snurrar den väl? Ella´s ögon fylls med tårar, och hon bryter ihop fullständigt, du har förstört mitt kort mamma, varför kan du inte bara göra som jag säger, han ska snuuuurrra! Jag känner hur irritationen övergår till något annat som hettar på kinderna, så jag tar min kopp kaffe och går därifrån in till köket. Då hör jag en liten hes röst skrika( Signe är förkyld) - Jag vill gååå fööörst!! Jag vänder mig om och fattar ingenting. Hon lägger sig på köksgolvet och gråter för att jag hann före henne till diskbänken. En tävling bara hon visste om. Ibland är det helt omöjligt att göra rätt : = )

Jag har ett konsultuppdrag och träffade min kund idag, det var vårt andra möte. Det är fantastiskt att få arbeta igen, att äntligen få stimulera andra hjärnhalvan. Väl hemma så stängde jag in mig i arbetsrummet - Jag behöver två timmar Alex, ok? sa jag (jag sätter i hop en workshop) Efter tre timmar knackar Alex på - Hur går det för dig?  Jag tittar upp från golvet där jag står böjd över en rulltapet jag använder istället för blädderblock. Jag har en vild blick, jag är svettig, varm och har udda strumpor ( tur att jag inte behövde ta av skorna hos kunden) Jag säger  va?? Alex tycker att det är dags för en paus och han sticker och köper pizza. Han vill att jag passar Signe. Jag märkte inte att han åkte och efter en stund ropade jag på Signe. Hon tittade på tv. Jag hade glömt henne. Dom vet inte vad dom har gett sig in på mitt nya jobb. En person med en enorm arbetslust och iver och som har legat undangömt i ca fyra år.......


Måndag morgon någonstans på Sveavägen håll i hatten och ur vägen - here I come!!

Kram Jennie

No more Mr. nice guy!

Nu är jag ledare för ca 20 st killar och tjejer i fyraårsåldern i gymnastik. Riktig gymnastik alltså.

Hålla tiden är jag bra på. Jag anländer 15 minuter före start.

Jag går med bestämda steg fram till huvudledaren. Tack gode [välj valfri överhet du tror på] att hon finns.

Jag meddelar att jag inte läst mailen hon skickat. Jag har inte loggat in på den adminsida jag fått tilldelad. Jag har absolut inte läst på vad sjutton som förväntas av mig. Jag vet inte hur dagens träning ser ut. Jag har ingen sån där fin ledartröja.

Jag är brutalgrön!

Hon tar två djupa andetag, ler och sedan går hon igenom banan med mig. Det märks att hon är ledare för fyraåringar :-). Hon tar väl hand om mig.

Barnen kommer in. 19 barn som jag inte har någon som helst koll på, min egen dotter, några juniorer som också hjälper till med träningen OCH ALLA BARNENS FÖRÄLDRAR.

Upprop i ring och sedan uppvärmning. Föräldrarna är kvar.

Har jag nämnt hur otränad jag är?

Förstår ni hur tuff deras uppvärmning är? VA? Alltså, jag var tvungen att fuska mig igenom.

Jag menar vem pallar indianhopp och grodhopp fem varv i hallen?

Svaret är ganska enkelt: Alla utom jag.

Uppvärmingen slut. Föräldrarna förvisas till omklädningsrummet. Jag tar av mig min hoodie. Under har jag världens finaste tröja. Den är vit, har en stoppskylt där det står "Stanna upp en stund". Den är så vacker ;-).

Jag tar mig igenom de 50 minuterna genom att sköta mitt jobb vid ringarna (sådana man hänger i). Varje gång det kommer ett barn får de ett: "Välkommen till ringarna. Behöver du hjälp att nå dem?" Och sen "brrrrrraaaaaa jobbat." Jag känner mig som en värd till en karusell på Liseberg eller Gröna Lund. I like!

I utbyte får jag (oftast) ett litet leende.

Grymt!

Längtar till nästa söndag!

Hoppas jag får min ledartröja då ;-)

Haaaa deeee (jag var i Norge förra veckan. Där säger de så)

Ludde

PS. Nu kanske du undrar över rubriken. Äh, jag kom inte på nåt bättre DS.