Jag har enbart förlorat saker!

Träning....

Träning...

Min enda träning de senaste åtta åren har varit min gubbandy en gång i veckan. Visst, det "räknas" som träning, men när man klipper en Carlsberg Hof och en näve (en rågad näve) Estrella grillchips direkt efter för att jag tycker att "jag är värd det" så faller hela konceptet.... 

Fast å andra sidan är mitt "koncept" att ha kul. Och som JAG ser det HAR jag kul BÅDE när jag lirar innebandy OCH när jag tar min öl med tilltugg efter.

Jag har inte vågat skriva det innan (trodde aldrig det skulle hålla) men jag har börjat träna. På riktigt. Alltså utöver gubbandyn. Jag har kört i två månader nu. Jag är fortfarande motiverad också. Löpning ca två i veckan med efterföljande styrkeövningar (som INTE inkluderar öl eller chips). 

Det räcker tydligen med en granne som "sparringpartner" så inbillar jag mig själv att allt är på liv och död och att han faktiskt dödar mig om jag inte springer med honom. Alltså, han är världens snällaste granne men tankesättet att han ska bli fullständigt tokig, om jag missar en löprunda, funkar för mig.

Men det där med att man FÅR så mycket genom träning (som "alla" säger) har visat sig inte stämma alls. 

Hittills har jag (nästan) bara förlorat saker.

900 spänn på ett par löpskor är förlorade. Några kilon är förlorade. Suget efter sötsaker är förlorat. Mitt flåsande, när jag gått upp för trappor, är borta. Min dåliga kondis är inte riktigt förlorad än men på god väg. Ett spontant glas vin är som bortblåst (don´t drink and run). Min vattenkonsumtion har ökat vilket i sin tur leder till högre vattenräkningar och slitage på kranen som på sikt FAKTISKT kan resultera i ett helt nytt kök. Och när köket väl är renoverat, måste jag väl fortsätta med resten av huset.... Fattar ni hur mycket det kostar....?

Bara för att man börjat träna lite liksom....

SÅ - Alla ni som också tränar - ni ger och ger och ger men vad får ni tillbaka?

INGET 

(förutom möjligen fullständig tillfredställelse efter ett avslutat träningspass, mer energi, mer glädje, mer ork till annat och kanske nån grej till. Annars - INGET)

Keep smiling. Keep running. Keep reading.

Ludde

Dagens inlägg handlar om sex!

Känsliga läsare varnas. Det är inte siffran sex jag kommer att skriva om. Dessutom svär jag lite mot slutet...

För det första:

Vissa samtal tycker jag att man ska förbereda väldigt väl. Jag vill kunna ha alla fakta på bordet så att jag med enkelhet och trygghet kan svara på följdfrågor, motfrågor, djupare analyser etc. Vissa samtal är så viktiga och behöver så pass mycket förberedelse att jag ibland intar inställningen "jag gör det sen". Vissa samtal går inte att ha om personen inte är redo för informationen (who am I to judge?). Jag tycker att timing för samtalet kan vara minst lika viktigt som faktan kring ämnet. 

Jag vill ibland helt enkelt kunna förbereda mig.

För det andra:

Jag, och flera med mig, nynnar och sjunger på låtar, reklamjinglar, dagisvisor med mera. Ibland utan att tänka.

"Jaha, här sitter du och visslar på Idas sommarvisa. Har du varit på skolavslutning eller?" Kan en kollega plötsligt säga i förbifarten.... 

Jag kommer på mig själv, ser mig omkring blir tyst i några minuter, sen efter ett tag kommer jag på mig själv igen, visslandes eller småsjungandes på nåt annat. Nån reklamjingel eller nåt annat.

En reklamjingel som satt sig i mitt huvud ett flertal gånger den gångna sommaren är den som tillhör Flygresor.se. 

Här kommer ett tappert försök att i text förmedla hur den låter....

Flyyyyyg-re-soor, flygresOrPUNKTse Å Å Å....

De kör den i radio OCH TV. Jag kommer liksom inte undan. Trallvänlig är den också. En gång gick jag till och med in på sidan för att se vad det var. De har, enligt mig, lyckats. Trallvänligt. Glatt. Enkelt. På TV går de till och med "all in" med kattungar och allt... Och vem gillar inte kattungar liksom?! Klart man vill boka en flygresa när det är KATTUNGAR... Eller??? (Inte jag, jag gillar hundvalpar bättre).

Sen var det då den där andra trallvänliga reklamjingeln som gick på högvarv i sommar på radio...

Barnen började sjunga med. Min sexåring kunde texten utantill. Varje gång den kom, försökte jag på ett smidigt sätt byta kanal. Detta följdes dock att högljudda protester eftersom båda döttrarna sjöng med...

Sedan började barnen analysera VAD de faktiskt sjöng.

- Men pappa... Är det Ipads de menar? Eller nån dator? Eller nåt till köket? Nåt verktyg? Bilar? Sportgrejor? .... HALLÅÅÅÅÅ! Vad menar de? VAD är det för något?

....

Där sitter jag alltså. I bilen. Helt försvarslös. Två mot en. Ingen fru som jag smidigt (lika smidigt som jag bytte kanal) kan lämna över till. 

Jag trycks upp mot väggen och förväntas leverera SVAR!

Jag är helt oförberedd.

Fan ta er villinteskrivanamnet.se - "leksaker" för vuxna. Fan ta er! Det är ERT fel att jag inte kunde förbereda mig på detta samtal. 

Ludde

Bloggen två år idag!

Alltså oj! Bloggen fyller 2 år idag! Helt otroligt. Och ingen. Alltså INGEN, har grattat. Ingen.

Här kommer en sammanfattning av de senaste två åren:

Tidigare var vi två. Nu är vi en. Okej JAG är en.

Inläggen blir färre och färre.

Jag glömmer helt enkelt av att stanna upp en stund.

Bilder på Instagram tar över mer och mer. (@stannauppenstund)

Läsarantalet blir färre och färre.

Tack ni som ändå fortsätter läsa. 

Jag lovar, snart stannar jag upp igen och skriver något inlägg. Imorgon ska jag till Göteborg. Känns som jag kommer att samla på mig en hel del material därifrån.

Nu är det dags att fira. Det får bli ett "visk-hurra" (barnen sover) och ett glas vatten (jag har börjat tänka på vad jag stoppar i mig...ibland)

Truly yours

Ludde