"Curlingföräldrar". Jag vet inte om jag gillar
det uttrycket. Jag får väl sopa framför mina barn om jag vill?
Knyta deras skor "för de inte kan själva". Knäppa jackan "för det är jobbigt". Hämta mjölken ur kylen "för pappa är närmst".
Ge dem fjärrkontrollen "för de inte orkar sträcka sig efter den". Peta bort lökbitarna från köttbullarna "för att nån har sagt att lök är äckligt fast man inte provat själv". Göra åtta olika
middagar för att alla ska må bra... Skära bort kanterna från smörgåsen. Etc.
Jag tror (men jag är inte helt säker) att mina barn
kommer klara sig hyfsat bra ändå i framtiden. Som sagt - jag tror - men jag är
inte helt säker.
Du som har barn i "en viss ålder" har säkert
ingen aning om vad jag pratar om. Ni är ju ordentliga föräldrar. Ni skulle väl
aldrig...
Min sjuåring var hos en kompis igår. Inget
konstigt alls faktiskt. Inget sopande eller curlande här inte. Bara en lekträff som
alla andra - trodde jag... Det skulle senare visa sig att detta var VÄNDNINGEN - trodde jag...
I bilen, på vägen hem, berättade min dotter att hon
minsann ätit hela fem smörgåsar med prickig korv på till mellis hos kompisen.
- Prickig korv??? Det äter du ju aldrig hemma? Vilken
sort var det? Såg du märket? Ska vi köpa hem det? (Vaddå Curling? Jag vill ju
bara att mitt barn ska få lite variation på påläggen hemma och vi HAR testat
prickig korv men det har dissats brutalt, varpå min fru och jag varit TVUNGNA
att äta upp allt själva)
- Jag tror att deras prickig korv finns i affären (no
shit). Det var som ett skinkpaket fast med prickig korv i...
(Men va faaaaan. Lite mer info behöver jag nog....Jag
vill ju att du ska äta det hemma också...)
- Ok, du får följa med nästa gång jag handlar. Vad var
det för bröd förresten?
- Limpsmörgås
- Åt du med kanterna på?
Kort tystnad
- (svagt tveksamt) jaaaa....
I detta läge tittar jag i backspegeln och ser att min
dotter precis insett att hon blivit avslöjad. Hon har lurats in i att säga att
hon ätit med kanterna på fast hon INTE ALLS gör det (hemma).
Nä - hemma går det absolut INTE att äta med kanterna på.
NO WAY! Och eftersom föräldrarna inte ställer några frågor eller krav på att
äta dem flyter allt på lugnt. Vår kära dotter får sina limpsmörgåsar vackert
beskurna utan kanter.... Det har blivit en rutin liksom.
Idag - alltså dagen efter kompisdaten såg jag min chans
när min dotter frågade om hon kunde få en limpsmörgås med prickig korv.
Eftersom vi inte har "rätt" prickig korv hemma
blev hon erbjuden skinka vilket hon accepterade.
Jag gjorde smörgåsarna (det borde väl inte vara curling?)
men jag lämnade kanterna PÅ (ABSOLUT inte curling, utan snarare ett eldprov).
Smörgåsen:
Reaktionen kom direkt!
- Jag vill inte ha kanter. Snälla skär bort dem!
- Men det gick ju bra igår. Fem (!!) smörgåsar. Med
kanter på. Det sa du ju själv. Du tyckte de var goda också. Minns du?
- Jag vill inte ha kanter...
- Jo nu får du minsann äta med kanterna på.
(Ha - skyll dig själv! In your face! Från och med
nu äter du MED kanter. Booo yaaa! Victory is MINE....mohahahahahaha!!)
Jag lämnade rummet och efter några minuter kom jag
tillbaka.
Till det här:
Avdelning 1: Oj vad slarvigt hon har skurit kanterna med kniven hon själv tog ur lådan. Inte
alls som JAG brukar göra. Nästa gång kanske jag borde göra det...för att vara snäll
liksom och för att det ska bli snyggt. Man ska väl vara snäll mot sina barn?! Eller?
Avdelning 2: Skratta bäst som skratta sist...
And the curling continues...